vill ha en bäbis med min karl...
alltså det går inte att beskriva hur mkt jag vill detta...
ända sen jag var typ 17 har jag velat haft barn... när jag sen fått diagnos efter diagnos på skit som ställer till den drömmen för mig har jag försökt att inte bli för deppad.. men nu börjar det fan bli svårt!
Jag är jätteglad för alla mina gravida kompisar och bekanta... men hur mycket jag än försöker får jag inte bort den bittra smaken...
och kan snälla folk sluta fråga när vi ska skaffa barn!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
*snyft*
Om mig
- Foxy
- Sambo ~ förlovad ~ plastmorsa ~ pratglad ~ gosig ~ gaddad ~ piercad ~ Playboy-fan ~ kattägd ~ bästa vän ~ gillar att skriva ~ älskar att läsa ~ mp3-beroende ~ vän ~ syster ~ dotter ~ har PCO ~ längtar efter barn ~ GBP-opad ~ Mansonit ~ vampyrgalen ~ älskar att ligga sked ~
20 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag förstår dig precis och dina kännslor! Jag vet vad du går igenom! Jag var också lika glad åt vänner och bekanta som fick barn. Men inte till 100 %! Jag var riktigt avvundsjuk så jag började ....ångrar mig än i dag och dra mig tillbaka och sluta umgås med dem! Kunde se deras magar, ville inte höra på deras pladder om barnvagnar, sparkar och ultraljud. Jag undrade hela tiden varför dem inte förstod att detta sårade mig. Men jag förstod ju inte att mitt beteende sårad även dem! Jag tänkte bara på mig själv! Åter igen, behöver du prata så hör av dig! Kram
Skicka en kommentar